I'm in Love with the shape of you

 
Tiden i Sverige.... Jag har drömt en del mardrömmar sen jag kom hem. Men jag har flyttat tillbaka till min lägenhet och nästa vecka flyttar min bästa vän in varannan vecka. Vissa stunder har jag gråtit men känns som om jag är på rätt spår. Jag tillåter mig själv till att vara ledsen och jag har redan gått in i en ny period i mitt liv. Oavsett hur många tårar som än krävs på vägen så kommer allt bli bra tillslut. Jag vet det. 
 
Allt jag har känt under resan och alla upplevelser som fick mig att känna mig mer levande än någonsin, som fick mig att känna rädsla, tro, hopp, adrenalin, kärlek, lugn och mycket mer. De stunderna jag skrattade så tårarna sprutade och log tills kinderna gjorde ont. Då jag tillät andra att komma mig nära och då jag hjälpte andra. När jag förstod att ilska är slöseri med tid och att min lycka är i mina händer. Det har fått mig att tro på både mig själv men också min egen lycka. Jag vet att den finns men det är upp till mig att förverkliga det tillståndet men det gör mig bara så rädd för jag vet nu att det är möjligt och det bara måste gå. Jag har lärt mig att jag hellre känner mig ledsen nu än ingenting för då är jag iallafall någonting. Det är okej att vara rädd för ovissheten så länge jag är medveten.
 
Allt det jag gjort tidigare försvinner bort långt långt bort och allt jag någonsin gjort är att lära mig av mina misstag men det tog tid för mig att läka från en del destruktiva år. Övergångsperioden tog tid och nu pågår förändringar inom mig hela tiden men det är bara till det bättre.
 
Jag känner mig så redo, för allt och lite till.