Alltid din lilla Fia.

Idag bär det av mot Phu Quoc. Hoppas på fina stränder, skönt poolhäng, bättre solbränna och en och annan skön människa. 
 
Drömde mycket stress-drömmar inatt så det var inte mycket kvalité i den sömnen. Har bott på ett hotell nära flygplatsen i 2 nätter för att chilla ner lite i denna hektiska stad. Igår när jag var på väg till affären var det en man som jag passerade och han hade en väldigt stark doft av manlig parfym på sig. När doften träffade mig påminde den mig så mycket om min pappa när han var yngre och precis hade rakat sig och satt på sig parfym eller after-shave. Jag fullkomligt älskade den doften.
 
Jag kunde stå vid 10-års ålder i badrummet och inspektera pappa när han höll på att raka sig för det var det bästa jag visste. Hans hud vart så len och mjuk och jag kunde krama honom utan att det stickande skägget fanns där. Efteråt såg han så ung och oförstörd ut. Han var säkerligen det vackraste jag visste och min stora trygghet i livet. När jag kollade på honom just i det ögonblicket så visste jag att han skulle finnas kvar i mitt liv en lång tid framöver för att fortsätta ge mig ett leende med huvudet på sne och säga "du är det finaste jag vet pappas lilla prinsessa". 
 
Vad mer kunde en liten 10-åring begära?
 
Även idag kan han kolla på mig exakt på samma vis som när jag var liten och säga "Gud så vacker du är gumman". Eller när vi håller på att larva oss och han skämtar med mig så jag börjar gapskratta så kan han stanna upp, kolla på mig och säga "när du skrattar sådär genuint är du så otroligt fin Isabella".
 
Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna det men när jag kollar in i hans blåa ögon så ser jag hur ärlig han är och att han menar vartenda ord och då kan jag inte annat än tro på honom. Jag vet att jag kanske inte är den finaste tjejen på denna jord men jag vet med all säkerhet att iallafall han tycker det.
 
Min pappa.