Thankful

Dagen började ganska turbulent känslomässigt men slutade så himla bra. Tidigare idag vek sig mina knän och jag bad så som mamma lärde mig när jag var liten och innan jag skulle sova. Det fick mig alltid så lugn. Jag tackade för allt jag har och att jag litar på att det finns en mening med allt som sker just nu i mitt liv. I Thank God for protecting me from what I don't need and giving me something much better. 

Livets liv kan ibland vara livets o-liv men vi kämpar på ändå

På tisdag åker jag till Nepal i 1 månad och därefter vet jag inte riktigt vad som sker. Jag vet att jag ibland kan vara väldigt o-klar när det kommer till vad jag vill.. Därför tänker jag att jag kan skriva det här så om någon vill få chansen att krypa in i min lilla hjärna (haha skoja den e säkert normal storlek) en stund. Jag tänkte iallafall att denna bloggen kan bli min resedagbok om jag får lust att skriva ibland eller ens har möjlighet till det (wi-fi dvs). För er som ej visste så ska jag bo på ett Ashram en bit utanför Kathmandu och meditera samt utöva yoga i ca 9 dagar. Därefter ska jag åka till ett barnhem där jag ska volontärarbeta i 21 dagar. 
 
Jag vill börja med att skriva att jag är medveten om att det ligger kvar en del gamla inlägg från typ 2013 and so on. Dessa får ligga kvar med villkoret att den som läser denna blogg kan ta dessa inlägg med en nypa salt och god forbid you to mention something about it to me. Så om du inte trodde att jag var en drömmarnas drömmare eller en fri själ som har fullt med gömda tankar så trodde du fel. Because baby, I do. Jag tycker vi kan vara överens om att den här bloggen ligger i en hemlig värld och acceptera att jag inte är lika öppen mot människor i verkligheten som jag kommer vara här. Jag skriver helt enkelt bara av mig och regarding mina gamla blogginlägg så var det känslor och tankar jag hade i just den stunden, I am well aware of being a drama queen sometimes.
 
Anyhow, vi återgår till svenska shall we? Jag har kommit till den punkten i mitt liv där jag lärt mig att jag inte kan kontrollera vad som ska ske. Jag har börjat tänka att saker ibland sker av en anledning och att man inte ska överanalysera situationer man inte kan göra något åt. Som denna resa exempelvis, jag ska mellanlanda i Dubai och vara där över natten och fan jag kanske dör på fläck redan där. I have got no fucking clue, you feel me? Jag vet inte. Jag vet inte om jag kommer träffa drömmarnas man och förlova mig eller en ny bästa kompis att hänga med på vägens resa. Jag vill flyga med vinden och se vart den kommer ta mig.
 
Jag är beredd att ta klivet in i ovissheten och jag vill att livet överraskar mig.
 
Vi avslutar med en bild på en glad Isabella. So long, ciao!