Kär lek.

Kärlek. Är det att visa sina innersta känslor för en annan människa. Är det att aldrig ljuga och att alltid dela allt med en person. Är det att riva ner sina murar och blotta sin halvförstörda själ. Låta en person bestämma om det lilla hopp som finns kvar inom dig ska krossas eller växa. Ska man spela med hela sin existens i hopp om ett lyckliga i alla sina dar slut. Ska du, utan att vara skeptisk bara lägga ut alla korten på bordet med ditt hjärta som insats? Om detta är kärlek så tror jag inte på den.
 
Jag tror inte på att lägga sitt öde i någon annans händer. Som jag ser på saker så lägger du ut det dyrbaraste du har på en tågräls och ba inväntar tåget. Din stolthet, din själ, dina tankar och ditt hjärta. Jag tänker fan inte spela om jag inte är miljonär i Vegas först. Då går det bra att försöka sig på en vinst. Så fort du märker att det går åt helvete ska du sluta. Packa resväskan och dra hem. Fort som fan. Eller dra till Californien och softa på en strand. Bara du försvinner därifrån. Ta ditt lilla förnuft till fånga och se dig inte om. Om du at the end of the day fortfarande vill stå med dina två fötter på jorden som den du skulle ha blivit och inte som den Han gjorde dig till. Take my advice.
 
Det kan också bli så att du inte gör det. Att du faktiskt satsat fullt ut på en billig skit lott och vinner på jackpot. Well, congratz honey. Jag gillar att förespråka för flummeri, äventyr, lycka men faktiskt också för kärlek. Kan bara inte se mig själv bli tröstad i en situation som jag så fint försatt mig själv i. Det är för pinsamt. Fast ja, säg aldrig aldrig. Jag är inte trångsynt eller insnöad på mina egna åsikter. Det är något jag faktiskt gillar med mig själv. Jag slutar aldrig att förvånas över min egen förmåga att ändra mig. Så fråga mig imorgon så kommer jag kanske svara att du alltid ska satsa på kärleken, för den är alltid värd att satsa på. Wait a minute, jag har nog redan skrivit ett inlägg om det. Som sagt, jag slutar aldrig att förvånas...