Isabellas resa

Ibland undrar jag hur det ska gå. Hur långt jag kommer komma i livet. Kommer mina drömmar bli sanna eller kommer jag precis som de flesta att fastna. Jag vill ha annorlunda i mitt liv. Pengar är inte viktigt för mig men det ska heller inte få bli en börda. Jag vill göra skillnad i andras liv. Jag vill slåss för det jag tror på. Jag vill älska någon annan för att den förtjänar att bli älskad. Jag vill åka till jordens alla vackra platser och medverka i olika kulturer och seder. Jag vill inte vara fast i mig själv. Jag vill vara omogen, mogen, snäll, tuff, omtänksam, hård, trofast, fri, och speciell. Allt beroende på vilka möten jag är med om och ställs inför i livet. Mest av allt vill jag vara öppensinnad. Öppen mot alla sorters människor, mot alla platser och mot alla stunder i mitt liv. Jag vill tro att jag kan hantera att gå genom livet som en fri själ.
 
Efter att jag har en akademisk utbildning ska jag försvinna från Sverige. Jag tänker åka långt bort härifrån medan alla andra stannar i Sverige och skaffar barn. Jag är och kommer aldrig bli beroende av någon annan än den som verkligen behöver mig. Jag har aldrig varit en människa med riktiga drömmar men jag har alltid varit en drömmande människa. Det har varit otroligt jobbigt med inre ambitioner men som jag inte har kunnat fästa på något specifikt. Ambitioner utan mål. Jag har alltid innerst inne haft höga tankar om mig själv. Kanske inte just när det gäller saker som intellekt, politik, företag eller pengar. Det har aldrig riktigt intresserat mig.
 
Jag har på senare år insett att jag är mer sugen på livet i sig än vad vi människor har skapat. Jag är sugen på det vi är ämnade för. Att hjälpa de som är i nöd, att kasta bort det materiella och leva som vi lär. Människan är gjort för ett varmt klimat och det är så jag vill leva. Istället för att bära kostym i ett företag med ekande stengolv i Stockholm vill jag bära tunna kläder på min solkyssta kropp i ett tropiskt land. Jag vill inte leva i lyx utan jag vill leva så nära naturen jag kan. Jag vill arbeta med min kropp, jag vill lära mig nya saker från andra människor. Nya språk. Jag vill lära mig dansa med nya människor och lyssna på musik som skär i hjärtat. Jag vill skratta med livet men jag vill samtidigt hjälpa till att begrava människor som fått lämna jorden för tidigt. Jag vill trösta barn som mist sina föräldrar i krig även om jag vet att jag aldrig kan göra dem hela igen. Jag vill göra det även om det så ska beröva mig en familj av mina egna gener. Det finns så många barn som behöver vår hjälp och trots det så bryr vi oss bara om vårt eget. 
 
Jag vet att jag en dag kommer dö. Men en sak som är säker, det kommer inte bero på stress, pengar eller fetma. Det kan däremot ske vid vägen mot frihet. Jag skulle kunna åka och hjälpa kvinnor i vissa fullkomligt idiotiska länder. Marchera in i deras jävla land och sätta en kula i skallen på alla dessa män som någon gång tagit sig rätten att våldta en annan människa eller kastat syra i sin frus ansikte. Jag skulle köpa en ak47a och färga den knallrosa. Jag skulle dra lila camouflagestreck på mina kinder och spotta på deras älskade bibel bara för att jag vet hur mycket den betyder för dem. Jag skulle ha en bandana över min mun för att undvika deras smutsiga blod och sen peppra ihjäl dom...
 
För att återgå till verkligheten nu... Jag vet att de kommer få sitt straff i slutändan och att jag inte är någon gud. Jag vet också att döda är uteslutet.
 
När jag tänker på allt som händer i världen vill jag bara åka härifrån. Men vart ska man ta vägen? Lifta med närmsta hippiebuss och låta hjärnan flyta bort med vinden? Springa och fnittra i gräset med halvslitna kläder och en spliff i handen. Lära sig spela gitarr och dansa för att det är skönt att vara fri. Sjunga låtar om fred på jorden. Tvätta sig i floder längst vägarna och glömma vad politik och styre är. Åka runt och bada i vattenfall, plocka blommor och hjälpa människor att finna friheten. Skriva sina egna regler och älska vid månens sken. Vackert om du frågar mig. Otroligt vackert.
 
Jag tycker att åsikter av alla slag oftast är vackra. Åsikter är bra. Så länge man inte är så inskränkt att man inte kan vara villig att ibland kunna ändra sig. Det är det viktigaste för mig i mitt liv. Men vad vet egentligen jag om livet, jag som ändrar åsikter om saker i livet hela tiden. Men vänta nu, är det inte det som kallas för att växa som människa?

Svär på min mamma

Det blir guld när jag lägger handen på silver runt din nacke och jag håller gamet låst. Alla ni kan snacka men det slutar med ridå. Jag svär på min mamma jag ska ge dem vad de tål. Mina tjejer är som fucking militärer, vi är revolutionärer.

Livet är till för att levas

 
 
Fan, den här låten är sommar. Riktigt fet svensk sommar med flaggan i topp. 
 
Jag hoppas från botten av mitt hjärta att alla kommer ha en riktigt bra sommar. Jag hoppas att vädret varvas med en fet sol och regn i form av vattenfall. Inget mellanvänder. Mellanväder suger, det påminner mig om att livet är så jävla mycket mellan hela tiden. Go hard or go home so to speak. 
 
En bländande sol som aldrig riktigt vill gå ner. När vädret är sådär glittrande att du inte riktigt vet om du drömmer eller är vaken, det är lycka för mig. Kompisar att vara sig själv med, en stor bira i handen och nostalgi musik. Inga tider att passa, inga krav. 
 
Kommer ihåg hur det var när man var 16-17 år. Fan vilka tider. Det var tunga tårar blandat med lyckliga skratt. Man fick känna på hur det hårda livet var med de personerna man aldrig skulle byta ut för någon, någonsin. Vi var ett, tillsammans. Vi var bröder och systrar. Vi gick igenom saker tillsammans som ingen annan skulle förstå om man ens försökte förklara. Det var tider det. Att vara ung är en galen möjlighet. Är glad att jag tog vara på den med er. 

Kär lek.

Kärlek. Är det att visa sina innersta känslor för en annan människa. Är det att aldrig ljuga och att alltid dela allt med en person. Är det att riva ner sina murar och blotta sin halvförstörda själ. Låta en person bestämma om det lilla hopp som finns kvar inom dig ska krossas eller växa. Ska man spela med hela sin existens i hopp om ett lyckliga i alla sina dar slut. Ska du, utan att vara skeptisk bara lägga ut alla korten på bordet med ditt hjärta som insats? Om detta är kärlek så tror jag inte på den.
 
Jag tror inte på att lägga sitt öde i någon annans händer. Som jag ser på saker så lägger du ut det dyrbaraste du har på en tågräls och ba inväntar tåget. Din stolthet, din själ, dina tankar och ditt hjärta. Jag tänker fan inte spela om jag inte är miljonär i Vegas först. Då går det bra att försöka sig på en vinst. Så fort du märker att det går åt helvete ska du sluta. Packa resväskan och dra hem. Fort som fan. Eller dra till Californien och softa på en strand. Bara du försvinner därifrån. Ta ditt lilla förnuft till fånga och se dig inte om. Om du at the end of the day fortfarande vill stå med dina två fötter på jorden som den du skulle ha blivit och inte som den Han gjorde dig till. Take my advice.
 
Det kan också bli så att du inte gör det. Att du faktiskt satsat fullt ut på en billig skit lott och vinner på jackpot. Well, congratz honey. Jag gillar att förespråka för flummeri, äventyr, lycka men faktiskt också för kärlek. Kan bara inte se mig själv bli tröstad i en situation som jag så fint försatt mig själv i. Det är för pinsamt. Fast ja, säg aldrig aldrig. Jag är inte trångsynt eller insnöad på mina egna åsikter. Det är något jag faktiskt gillar med mig själv. Jag slutar aldrig att förvånas över min egen förmåga att ändra mig. Så fråga mig imorgon så kommer jag kanske svara att du alltid ska satsa på kärleken, för den är alltid värd att satsa på. Wait a minute, jag har nog redan skrivit ett inlägg om det. Som sagt, jag slutar aldrig att förvånas...