Tillåt dig själv att flyta bort med regnet

För mig är det något speciellt med en regnig dag. När regnet faller får jag alltid lust att gå ut och medverka som en del av naturen och bara låta det skölja över mig. Låta det skölja bort allt ont och istället ge plats för mig att vara den jag egentligen är menad att vara; en närvarande människa. I regnet blir jag renad av tanken på att alla människor sitter fast i ett system och under ett ledande styre. Jag vill egentligen inte medverka i det tysta samspelet som finns mellan oss människor när vi snabbt söker skydd från regnet. Istället får jag lust att bara stå kvar utomhus, ensam kvar, och inte alls bry mig. Det inger mig en känsla av att vara levande i studens precisa och exakta ögonblick. Jag upplever det som att när himlens droppar faller känns systemet vi lever i något rubbat och mindre krävande än normalt. Allting blir annorlunda, träden blir mer levande och luften får en kick av moder naturs speciella recept.
 
På en varm sommarkväll i Sverige skulle regnet falla lätt och varmt. Regndropparna skulle få din tröja att smeka mot din solbrända hud. Du skulle bara stå där och låta ditt hår blötas i takt med att du sträcker dina armar mot skyn. Det skulle få dig att vilja snurra i cirklar och ge med dig av denna fantastiska naturupplevelse. Det enda du egentligen skulle fokusera på är de hundratals regndroppar som gång på gång faller mot din kropp. Efter regnets strömmande dans skulle luften bli sådär len och frisk att andas in som den bara blir efter ett ordentligt skyfall. 
 
Tänk dig nu att det alltid är sommar. En fin sommardag i en orörd natur i Sverige är nog det finaste som finns. Tänk om vi inte oroade oss över ekonomin, arbetsmarknaden, normer, regler eller beroenden. Om vi istället nöjde oss med att ha på oss det vi behövde för att inte frysa, äta det vi behövde för att orka bära våra egna kroppar och sova så pass att vi orkade med en dag av aktivitet. Vi kunde följa varandra i en världsligt orörd och ren natur för att se vackra landskap och upptäcka storslagna platser. Vi kunde tvätta oss i någon av världens alla floder, sjöar, hav och bäckar. Vi kunde låta våra barn växa upp bland skogens björkar, blommor och fågelsång. Vi kunde tillåta våra sinnen att avgöra helt och håller om vi var tillfreds i en situation. Vi kunde vandrade jorden över med våra nära och kära för att slå läger på olika platser och vara i symbios med naturen. Vi kunde leva genom vår naturliga form och få förbli så närvarande i dessa stunder och vid dessa platser som vi bara kan. Jorden skulle inte längre bli en plats som vi bara finns på utan faktiskt en plats som vi kunde leva på. Sedan, när vi upplevde det som att solens strålar blev för påtaglig skulle regnet återigen falla. Det skulle ännu en gång få skölja bort allt för sedan ge oss ny plats att leva. Det kunde bli ungefär som Noaks ark ni vet, fast denna gång skulle vi alla bli räddade.