Nobody ever put a ring on her hand

 
 
Egyptens heta sand bränner under hennes ljusbruna gladiatorskor. Den tunna vita klänningen fladdrar i takt med de små sandkorn som följt med vinden. En hand på hatten för att hålla den på plats men även för att hindra solen från att bränna hennes redan rosenröda kinder. Det annars helbruna håret har självblekts under solens starka strålar till en nästan guldblond nyans. Hon har samlat ihop det i en fluffig fiskbensfläta som ledigt hänger ner längst hennes gyllenbruna axel. Hon har volymen i det att tacka av en dag bland korallerna i det röda, tropiska havet. Saltet från havet ihop med solens kraft är perfekta ingredienser för att få fart på ett europeiskt och tunt hår. Klimatet här gör henne mer än gott, det syns inte minst på hennes friska hud men framförallt i hennes blåspruckna och tindrande ögon. Det enda hon bär med sig på sina alla resor är sitt slitna passfoto och ett stort snäckskal för att föreviga sandsträndernas skvalpande vågor. De vita pärlorna som hon tillsammans med sina andra ägodelar förvarar i en minimal spetsväska har hon själv dykt ner efter i havets djup. En dag väldigt snart ska hon utav dessa tillverka ett handgjort pärlhalsband som hon alltid ska bära med sig för att en dag skänka det till sin ännu ofödda dotter. Hennes händer smeker försiktigt över den brunbrända mage där man ännu bara kan känna en liten utbuktning längst ner. Hon ler och tänker på vad halsbandet kommer att föra med sig; en oändlig lycka och storslagna äventyr.
                                                
#1 - Nattis

Men Blubba då, varför har du aldrig sagt att du kan skriva så här för? Det är ju självklart vad du ska bli, författare!!! Nu slipper vi tänka på det längre ;) puss <3

#2 - Isabella-blubb

Hihi tack nattis för smickret! ♥ en flicka kan ju alltid drömma! ;)

#3 - Nattis

Å den ända som sätter stopp för att förverkliga sina drömmar är ingen mindre än en själv. Kör ba, you can do it! ;) ringer dig imorn ❤