A drop in the ocean

 
 
Det finns kvällar då solen är påväg ner och lyser upp molnen i olika skiftande färger sådär så att man nästan får en klump i halsen för att det är så fint. Dessa stunder när himlen är så otroligt vacker undrar jag varför jag egentligen finns här på jorden. Jag kan då få väldigt dåligt samvete för att jag glömmet bort att leva i nuet och tar vara på fel saker i mitt liv. Just i dessa stunder när jag tittar upp och funderar över oändligheten känns pengar och stress så långt borta som det bara går. Ångran som man kommer att känna den dagen man ska dö om hur man borde levt sitt liv istället, kommer den att vara påtaglig och brutal eller kommer man att somna in med frid i sinnet?
 
Man kanske borde ha struntat i vad alla andra tyckte, man kanske borde ha offrat sitt hjärta gång på gång för att älska någon annan och man borde kanske ha varit mer hjälpsam mot dem som ingenting har. Kanske borde man det. Eller kanske borde man sluta tänka på allt man borde, kunde och skulle och istället tänka på vad man kan göra just nu. Just ikväll då himlen lyser så gudomligt vackert att man bara vill falla in i en varm famn och känna sig som ett litet barn igen. Inte längre vara rädd för att andra kommer ifrågasätta de tårar som faller från din kind utan förstå att de i all enkelhet bara finns där för att man är liten och trött.
 
Om man fick reda på att man skulle dö imorgon så kan man undra vad man egentligen skulle ha gjort just ikväll. På den kväll då himlen är det enda som är mäktigt nog att få dina väl uppbyggda och allra innersta murar att falla så lätt som på detta vackra ögonblick.